Välkomna!

Det är pirrigt på vägen upp. Jag hoppar av, skakig i benen av nervositet.
Vinden viner, det är riktigt kallt så det biter ordentligt i kinderna.
“Höger, vänster, luta dig, titta inte ner…” rullar åter igen i mitt huvud för att få mig att hålla fokus. Det här är nog en av de större rädslorna som jag har som jag nu utsätter mig för, men ibland behöver man satsa för att vinna. Men just det där att vinna något, det känns som bortblåst just i denna stund.

Det går bra i första taget – höger, vänster, höger, vänster.
Att det ska luta mer och mer neråt också, det hade jag inte räknat med. Pulsen far upp i halsen. Men visst, jag hade i och för sig inte föreställt mig heller hur det skulle vara mer än brutalt högt upp. Och bra var väl det, det är lätt att bygga upp rädslor i förväg.

Jag känner hur jag halkar till, voltar på något konstigt sätt och faller tvärt ihop. Det svider till i benen, bränner till bakom ögonen som håller tillbaka tårarna. En del av mig vill ge upp, en annan del vill bara komma ur detta levande. Jag SKA ta mig ner. Så jag reser mig upp, börjar åter repetera tyst för mig själv: “höger, vänster, luta dig, titta inte ner…” och lyckas tillslut stå med mina skakiga Bambi-ben, stolt nedanför skidbacken. Jag klarade det, vilken känsla!

Så, VÄLKOMNA till min blogg!
Min resa genom livet, livet med yogan.
Min första skidtur är beskriven här ovan – precis så som livet är – vi ställs inför olika situationer och utanpå kommande händelser från omvärlden och vi behöver hantera att vi drabbas av känslostormarna om vartannat. Eller drabbas – drabbar livet oss? Jag ser det samtidigt som något vi väljer – valet av hur vi möter livet och vardagen och hur vi omfamnar det. Det är där yogan kommer in, vägvisare och den hand jag håller hårt i när det så behövs.

Livet och hur vi väljer att möta livet är absolut inte lätt, och det är det jag vill skildra genom vardagen i denna blogg. Så välkommen att följa mig, livet med yogan!