All in

Helgen har gått i Marcus och Martinus tecken – konsert och fans för hela slanten! Det var som att jag glömt av hur fantastiskt det är med den här kärleken till musiken och artister. Hur alla barn och ungdomar som stora fans utstrålade sin uppskattning till killarna på scenen.

Det finns mycket att lära från detta, av denna helg. Det var all in på många olika sätt, och det jag tar med mig är:

• Att glädje kan komma utifrån men också inifrån. Hur glad jag blev av att se andras genuina glädje. (Jag är inget stort fan av killarna, men oj så man rycktes med av den positivts stämningen och utstrålningen som fanns.)
• Att ett här och nu inte bara behöver innebära en isolering av en situation (som i det hör fallet själva konserten). Det fanns andra saker som hörde till för att stanna i ett här och nu och som också gav ett mervärde av upplevelsen – att se framemot och längta samt uppskatta det som man varit med om.
• Att också små medel kan ge trygghet. Att visa genom handling snarare än i ord att man finns där för varandra. Telefonsamtal, kramar, klapp på axeln, ställs frågan ”hur mår du” där du också är beredd på att ta emot ett ärligt svar.

Vi träffade min brorsdotter, en ett-årig pangbrud med mycket integritet. Hon visade tydligt vad hon ville och kände, utan att hålla tillbaka.
Det är sammanfattningsvis den viktigaste lärdomen från helgen – hur ärligare det vore om vi oftare gå all in med känslorna utanpå som spegel av sinnet och själen.