Verkligheten

Att ta livet som det kommer.
Hur gör man ens det? Finns det någon som gör det? Hur gör du då?
För mycket tid läggs på att oroa sig, förbereda, planera, etc. Men sen blir det ändå något helt annat. Helt onödig process alltså.

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.”

Klokt men ack så svårt. I en bok om Alfons Åberg så står något i stil med ”har du inte tråkigt så får det roliga inte samma betydelse”.

Hur rustar du dig för att se saker, händelser och situationer för vad dem är? Istället för att också lägga på dina rädslor, faror och obehag som då lägger ett nytt filter över det du betraktar. Att se verkligheten, varken mer eller mindre och utgå därifrån.

Det är här betydelsen av dalar och toppar får sitt värde i livet. Utan varandras samspel får det jag möter inte samma betydelse och mening, där motgång eller annat negativt alltid för något gott med sig.
Som pappa alltid säger:

”Det kommer ordna sig”.