Tanketwist

Det är ingen självklarhet att vara positiv. Att ha en positiv inställning och utgångspunkt är inget som bara kommer gratis. Det är som med all annan övning. Du blir bra på det du övar på.

Alla kan jobba med sin inställning och det kan göras på olika sätt. Ens mindset ändras inte av sig själv, det är inget som kommer gratis där du en dag bara vaknar upp positiv.
Det är ett ständigt pågående arbete, att mata sig själv med positiva inslag behövs i ett fortsatt flöde. För livet kommer alltid ha sina toppar och dalar. Och det är när du möter den där dalen – för det kommer du göra – så är du förberedd. Du är stabil och kan möta det som kommer, oavsett vad som kommer. För du har övat och fyllt på med rätt bränsle.

De dagar som är extra motiga – dela upp de i timmar, minuter, sekunder. Planera in inslag av saker att göra som du vanligtvis brukar tycka om. För mörkt möter ljust, och ljust möter mörkt. När det mörka infinner sig behöver vi själva ibland föra in det ljusa.

Det är inte varje gång jag ska yoga som jag ens känner för det. Men jag gör det. Jag gör det med vetskapen om att det inbringar mig ljus. Ljus i tillvaron som jag kommer behöva ta av när det så krävs. Som med all annan träning, ta tex. styrketräning. Det är inte alltid kul men det bygger upp kroppen att klara påfrestningar så som när du behöver parera när det är halt eller hålla upp kroppen för en bra hållning.
Så också behöver sinnet och psyket få träning. Träning som yoga, meditation, roliga utflykter, fika med en vän, läsa bok, säga fina saker till dig själv, omge dig med människor du mår bra av – eller vad det nu kan vara som ger dig mer ljus i tillvaron.

Hur gör du för att hitta till det positiva? Vad kan det positiva vara?

Återhämtning, skala av, dra ner, sortera bort, prioritera…

Alla namn för något som står för samma sak – pausa. Viktigt på flera sätt för att hinn ikapp dig själv.
Jag är ofta bäst på det – i efterhand, när det skriande behovet redan var passerat sedan länge. Efterklok? Ja, jag är bäst på det också.

Pauser behöver jag på olika sätt, olika plan och olika nivåer. I de flesta fall handlar det om pauser från något: från skärmen, från ekorrhjulet, från tidspress, från belastning, etc.
Istället för att komma från något, vänder jag på det och vill till något. Förbud och pauser blir för mig att skapa en negativ laddning.

Jag vill till yogamattan, ut till friska luften, till sängen för en mysig lässtund.

Kan du ta de pauser du behöver och komma till något? Vilka pauser behöver du för olika plan i ditt sinne och i din tillvaro?

Tidigare var det som att det låg prestige i vem som hade mest att göra. Vem som var mest effektiv för sin multitasking. Nu har trenden vänt! Nu är det stort fokus på hälsa, flera vill börja prioritera sin livsstil, valet av kost och träning samtidigt som vi ska må bra i sinnet och därför yoga.

Jag kan bli lite irriterad av just detta. I grund och botten handlar det om att alla bollar man hade tidigare, nu har bytts ut till vad vi i tillåtande mening istället väljer att kalla “hälso-bollar”. Antalet är oförändrat, kraven kvarstår och prestigen är ännu högre. Det kan låta förvirrande, men låt mig förklara.

Föreställ dig att du har blybollar, glasbollar och studsbollar.
Blybollarna är saker som väger tungt för dig – “måsten”, oftast svåra att prioritera bort.
Glasbollarna är saker som du värnar högt och som du behöver ta hand om varsamt – de ger mervärde på flera plan, sköter du inte om dessa så tär det på dig.
Studsbollarna är saker som oftast är återkommande – de dyker upp när som, är ständiga följeslagare med känslan av otillräcklighet.

Oavsett var du har dessa bollar – på jobbet, i privatlivet, på fritiden, etc. så kan de kategoriseras och grupperas efter saker/situationer du ställs inför och som du behöver hantera på olika sätt.
När du har många bollar i luften blir det svårt att hantera. Vilken boll ska du prioritera? Blybollen (tex. familjen/barnen, jobbet), glasbollen (tex. träningen, kosten, sömnen) eller studsbollen (tex. mailinkorgen, sociala medier, matlagning, tvätt)?

Alla dessa bollar kan vara olika saker för just dig. Men när blev det ok att tro att värdet av bollarna blev annorlunda för att de handlade om hälsa? Antalet bollar är fortfarande för många att hantera, och därmed får de samma effekt oavsett om syftet var av godo.

Så – idag har jag kategoriserat om en blyboll till en studsboll och valt bort den. En stor boll släpptes från mitt jonglerande av andra bollar och det känns genast lättare.

Har du för många bollar i luften? Kan du nu prioritera annorlunda om du kategoriserar bollarna?

”Skynda! Vi har bråttom!”
”Skynda, vi är redan sena!”
”Mamma måste skynda till jobbet nu, så det är bäst vi rappar på!”

---

Känns det igen?

Skynda hit och skynda dit. Jag hade lovat mig själv att inte använda det ordet. Dels för att små barn inte förstår innebörden av det, dels för att jag lägger en värdering och överför en känsla till andra (främst barnen) när jag använder begreppet.
Nu används skynda som ren slentrian. När jag hunnit samla ihop mig och tankarna åter fått syre så kommer jag på mig själv med att åter ha brutit löftet.

Tid är det enda vi äger. Vi kan förvalta tiden hur vi vill. Det finns måsten med tider som vi skapat där omvärlden är byggd på det. Men valet av att skynda, den rår vi fullt över.

Så, till imorgon. Jag ska åter försöka mig på att inte använda ordet, känslan eller värdet av att skynda. För mig är skynda ett fult ord.