När det inte blir som du tänkt dig. När det gång på gång blir motgång efter motgång. Hur kan du då se det positivt? Hur kan du agera för att vara upplyftande?
Men är det egentligen ett måste?
Allt detta blir ett krav i sig, i den redan pågående uppförsbacken.
Varför blir det så upplyft att vara positiv?
Negativa tankar och känslor är också verkliga. Låt dem få finnas.
Det skrivs och pratas om att du behöver omge dig med positiv energi – människor som inte är negativa, en tillvaro som inte är negativ, etc.
När jag tänker efter här så är detta alla yttre faktorer som återigen blir ett krav i uppförsbacken.
Det enda och den enda du kan arbeta med även här, är dig själv. För ingen annan kan förändra dig, ingen annan kan påverka din tillvaro så pass mycket som du, inget annat kan omge dig med så mycket positivt som det som finns inom dig. Tanke, känsla handling. Det hänger ihop – tänker du annorlunda, känner du annorlunda och då handlar då annorlunda.
Så i uppförsbacke – börja med dig själv, de yttre faktorerna får en annan glow/lyster när du ser dem annorlunda.