Är skynda ett fult ord?

”Skynda! Vi har bråttom!”
”Skynda, vi är redan sena!”
”Mamma måste skynda till jobbet nu, så det är bäst vi rappar på!”

---

Känns det igen?

Skynda hit och skynda dit. Jag hade lovat mig själv att inte använda det ordet. Dels för att små barn inte förstår innebörden av det, dels för att jag lägger en värdering och överför en känsla till andra (främst barnen) när jag använder begreppet.
Nu används skynda som ren slentrian. När jag hunnit samla ihop mig och tankarna åter fått syre så kommer jag på mig själv med att åter ha brutit löftet.

Tid är det enda vi äger. Vi kan förvalta tiden hur vi vill. Det finns måsten med tider som vi skapat där omvärlden är byggd på det. Men valet av att skynda, den rår vi fullt över.

Så, till imorgon. Jag ska åter försöka mig på att inte använda ordet, känslan eller värdet av att skynda. För mig är skynda ett fult ord.